Ibland känns som om man inte hinner uppskatta de små sakerna som ex. denna lunchen, kommenterade en nära vän till mig igår vid vårt lunchmöte.
Jag kan inte annat att hålla med. Vi är så otroligt upptagna med oss själva i våra liv och våra dagliga kontakter med folk kan vara via mejl, sms eller sociala medier. Jag måste erkänna att ibland är man lat. Man funderar hur en person mår och kanske klickar in på dennes blogg eller sociala nätverk och tittar efter istället för att ringa.
Man konstaterar att personen har uppdaterat för dagen med kommentarer om sin goda lunchmat den åt -BRA! Då verkar personen trivas med sin tillvaro just nu mätt och allt.
Det har fått mig att tänka , vi kanske blir sämre på att läsa av människor och känna hur de verkligen mår när man pratar eller träffar dem så sällan? Hälften av dem uppdaterar ju mig via sina nätverk och då finns det ju ingenting mer att prata om, eller?

Telefonsamtalet kanske blir ett hinder till slut? Jag har en vän som jag umgicks med mycket men vi fick en tid i vår relation där vi inte hade tid. Jag trodde den var upptagen med sitt liv och den detsamma om mig. Kontakten liksom rann ut i sanden. Nu efter en lååång tid så bestämde jag mig för att ringa personen och vilket trevligt samtal det var! Det mest otroligt var att vi båda hade dratt oss för att ringa för att det skulle kännas konstigt att ringa efter så lång tid. Men vi hade haft koll på varandra på andra kommunikationer. Ändå så blev samtalet riktigt härligt och roligt och man kände hur man saknade den kontakten.
Hade jag nu valt att kontakta personen på ett annat sätt via sms och sociala medier så hade kanske ingen av oss uppfattat samtalet på samma sätt. Kanske hade vi dratt oss för att höra av oss mer när den andra kommenterar : Jo, det är bra med mig.
Mycket underligt det där. Nu kan man inte mer än längta efter att träffas!